Den röda tråden som måste tas upp.
Mycket har hänt i mitt liv sedan sist jag skrev. Jag har flyttat. Jag bor i ett nytt bo. Jag är föräldraledig och jag har tagit studenten. Stora grejer! Jag trodde att jag skulle ha all tid i världen nu, men det har jag verkligen inte. Ändå måste jag försöka vara mitt kreativa jag (som ibland glöms bort.) Det är hemskt. Och jag har svårt att acceptera det. Föräldraskapet har en baksida också. That´s it!
Jag måste (jag vill) ta upp den röda tråden och följa den. För det är viktigt för mig och mitt mående. Om jag inte får/hittar tid till att utrycka mig mår jag fruktansvärt jävla dåligt och det vill jag verkligen inte göra! Det är här mitt liv. Det här är jag. Och så är det.
OM MITT SKRIVANDE / 3 APRIL 2014.
Nu tar vi upp den lilla röda tråden som halkat av vägen och svimmat av i några månader.
Till er som inte känner till mitt Monsterkabinett;
Jag skriver här inne för skojs skull. Tidigare var det ett skolprojekt - inte längre! Det är privat, skruvat och drömlikt. Det är saker jag varit med om och saker jag absolut inte varit med om. Det är mig själv och påhittat, samtidigt. Här inne gör jag som jag vill, skriver vad jag vill och tar inte hänsyn till språk överhuvudtaget. Det här är taget från mig själv, min fantastiska hjärna och mitt kluvna jag. Detta är min lilla diamantlåda sedan november 2011. Välkomna!
OM MITT SKRIVANDE / 31 juli 2013.
Projektarbetets slutspurt.
Nä, nu ska jag göra det här gott folk! Önska mig lycka till. För nu jävlarns smäller det!
/ 19 mars 2013.
Uppdateringsläge om skrivandet.
Sommaren har vart fin. Helt jädrans underbar faktiskt! Inte alls som den förra, tack och lov. Tyvärr har jag inte hunnit skriva så mycket som jag önskat att jag kunde göra. Därför är det kanske lika bra att sätta igång med en gång? Det var ju så längesedan sist..
Önska mig lycka till!
/17 augusti 2012.
Försöker att få ihop allt / Mitt arbete & mitt liv.
Nu ska jag äta en knäckemacka eller två. Så jag har tyvärr inte tid med er längre. Ha det gott så länge!
OM MITT SKRIVANDE / 2 april 2012.
Nu har jag fått ur mig allt för den här gången.
Nu har jag fått sagt det jag ville få sagt. Jag hittade några gamla dikter från min diktsida där jag är medlem. Jag har varit medlem där sedan 2007. Den första dikten jag skrev var till pappa. Sedan har det bara fortsatt och fortsatt. Jag har skrivit totalt 102 dikter. Alla är jag långtifrån nöjd med. Men det gör absolut ingenting. Klockan är nu 23.27 och jag är fortfarande inte särskilt trött. Jag var det tidigare, men blev pigg efter det här.
Det är så skönt att se på sitt liv utifrån vad det en gång var, och inte längre är. Det är skönt att se att man kommit någonstans. Någonstans där det känns bättre att vara. Där det känns både trevligare och mysigare. Ibland tror jag att jag säger på tok för mycket. Men hur i helskotta skulle det bli om jag sa för lite? Nä, herregud. Nu drar vi på här, lägger i femmans växel och gasar utav bara helvete!
MITT SKRIVANDE / 30 JANUARI 2012.
Smile.
Det här är världens finaste låt. Jag brukar lyssna på den då jag känner mig lite nere. Den påminner om att man aldrig ska sluta le, hur jävla illa det än är. Glöm aldrig det! ♥
Innan jag somnar låter jag Den rätte komma in.
Jag vet att det här är början på något som jag inte kan hejda. Jag vet att det här är början på det som ska bli mitt liv. På det som ska bli mitt, och ingen annans. Jag tänker helt enkelt fortsätta tills jag kollapsar. Tills jag inte längre kan andas. Inte förrens då ger jag upp och lägger mig.
MITT SKRIVANDE / 30 NOVEMBER 2011.
Halli, hallå, jalla, jalla! Kom ihåg det här:
Hej. Jag ser nu att mina dialoger ibland ser ganska lustiga (och ibland lite sjuka) ut. Det betyder inte att jag varit med om det i verkligheten. Det mesta är fiktivt och påhittat. Inte allt, men en del. Givetvis är det så att verkligheten spelar en viss roll. Jag menar, om jag pratar med någon som jag tycker säger något som bara sätter sig.. Ja, då kan det komma fram här. Eller om jag ser något som inte riktigt stämmer in. Det får ni helt enkelt vara beredda på. Så att ni vet, ni som spelar roll i mitt liv på olika sätt. Jag ville bara säga det. Nu kan jag fortsätta skriva i lugn och ro. Och i kaos. Och i snövädret som aldrig tycks komma.
Tack, tack, tack till alla inspirationskällor där ute i min närmaste närhet! Och i min slutnaste cirkel. Haha, jag återkommer då jag har något att berätta!