Det gör aldrig så ont som när du går.

"Det finns något ofullständigt i oss alla som går att bekämpa" sa jag och skrattade vidare.
Du sa ingenting. Hade ingenting att tillägga. Alltig var precis som vanligt. Inga hårda kanter stack ut någonstans. Mjukt var det ju knappast heller. Och ingenting mitt emellan. Du tog ett grepp om min arm och stirrade. Dina ögon var hålor och mina var vettskrämda. "Släpp mig!" skrek jag och försökte komma loss. Du släppte inte och började hånskratta åt mig. "Trodde du verkligen att jag skulle låta dig springa lös på glas? Va? Trodde du verkligen det?" skrek du och kastade mig sedan hårt i backen.

Jag sträckte på mig och gäspade. Kände med fingrarna för säkerhets skull över huvudet och fann en gren sticka ut rakt genom huvudskålen. Det blödde men jag hade viktigare saker att uträtta. Jag såg att du klev iväg bort mot järnvägen med stora kliv. Jag var dum och sprang efter. Trodde att jag hade nåt vettigt att säga. Trots att jag inte fann några ord såg jag när du ökade takten ytterligare. Dina skor var svarta för dagen. Din blick var också svart.

"Det här är till dig som sprättade upp mig på köksbordet!" gastade jag och drog ut grenen ur min skalle och sulade iväg den det hårdaste jag kunde mot hans ryggtavla. Han stannade, vacklade till av slaget och vände sig genast om. "Tonight we are young so let's set the world on fire" viskade du medans du sakta gick emot mig med det vidrigaste leende jag någonsin sett. Det var klistrat över hela ditt annars så släta ansikte. Plötsligt tar du upp något ur jackfickan. Jag ser att det är en tändsticksask. Du tänder och håller upp stickan framför ditt ansikte. Dina händer är befläckade med blod. Blod som du aldrig haft på ditt samvete, men jag på mitt. Varje dag under hundra års tid. "Ingenting är relativt" viskar du vidare medans du håller ett stadigt grepp om tändstickan. Den har snart nått sin död, tändstickan. Men det är ingenting som du verkar bry dig om. För du bryr dig inte om någonting.

/17 augusti 2012.
 

I en sluten del av Enskede.

Det är svårt att erkänna eftersom jag vet vart det hela kommer att leda det är du som inte vet det du som väljer att inte se men jag ska vara så ärlig som det går absolut absolut för det är precis det jag vill det jag vill ingenting annat och det här är ett jävla ordflöde som egentligen inte har någon betydelse eller så är det precis det som är meningen meningen som du inte vet vad den betyder men jag vet och det är det enda som visar sig i hörnen för det är just där smutsen samlas där jag bor där jag lever och andas vi är många fler än du någonsin tror och denna ordflöd kommer aldrig ta slut inte ens när jag satt punkt och slut och allt det där som är viktigt och oviktigt ledsen att säga det här men du är inte blind och det är inte jag heller samlar inte damm heller och syrran jo hon kan mer än vad jag vill erkänna för mig själv oavsett vad alla andra tycker och inte tycker jag tänker leva efter mitt eget liv och inte efter någon annans låt oss säga att jag gör som jag vill nu när jag låter den rätte komma in och allt det där som skuggar mina träd som alla andra vill dölja och ingenting rinner av mig mer än det du drömmer om men du vet egentligen inte och du kontrollerar men finner absolut ingenting eftersom du inte vet hur du kommer hantera det här mitt i allt du är mindre än du tror men du ska inte springa nej nej nej nej du ska inte springa inte någonstans och ingenstans ja du vet allt det där som finns i hörnen som jag sa tidigare och jag älskar det här känner hur livet blir betydelsefullare för mig men kanske också för dig stackars jävel som försöker läsa det här jag misstänker att du försöker älskling min David men jag vet inte om du kommer fixa det ända hit eller om du letar efter ditt namn här är det ovanför jag vet att du ser men ja det visar väl sig nu ska jag snart sova och leta i drömmarna och se vad jag finner gömmer och döljer det ska bli skönt ska först sätta klockan på ringning imorgon så jag kommer upp och ska leva som alla andra leva ja leva du vet inte vad det är inte jag heller men det kommer väl kanske och greja och feja och inte titta mot ljuset för det är en illusion och ja du vet eller nej det vet du inte alls men det är inte nödvändigt jag vet och jag kommer kämpa tills det inte finns nåt att kämpa för längre alltid alltid alltid tills jag ger upp men det kommer jag inte göra för det finns för mycket att kämpa för snart är det dags att sova jag sa det tidigare jag tror du noterade det och snart är det svart i mitt huvud men ändå kanske lite som en tv ändå jag vet inte har aldrig tittat i medvetslöst tillstånd det här är lite som filosofi vi kommer inte fram till något och det är väl inte alltid det bästa eftersom det finns gråskalor också sådant som jag inte tycker om egentligen men jag har lärt mig att se och leva efter etiketten till frihet och allt det där som följer med vett och etikett och jag kunde inte sluta men du vet hur det är du vet hur det känns den enda den levande den döda den som inte går att ta på men den finns nej nu är det över allting är slut nu och ibland får kåtslaget mig ur balans men jag är kvinna och inget annat ni kallar mig kvinna i vilket fall som helst och då kan vi prata om skillnader likheter och öppna munnen för att säga lite till jag trodde jag var allt och det är jag också klart slut hej.

/5 mars 2012.

RSS 2.0