!MONSTERKABINETTET

"Jag förstår inte varför du jämt och ständigt ska hålla på. Kan du inte bara inse att konstnärer inte kan leva på det dom gör? Fan, de hinner ju trilla av pinn innan det blir som det ska vara."
"Förstå och förstå. Jag gör vad jag vill. Har alltid gjort mer eller mindre. Mina föräldrar var så ouppfostrade."
"Det är just där felet ligger, du gör som du vill precis när du vill. Du är jobbig. Och ibland säger du ingenting till folk även om dom går bredvid. Så osocial."
"Måste man alltid ha lust? Måste man alltid vara tillgänglig? Eller ska jag säga jag kanske? Eller varför inte en?"
"Säg vad du vill. Det gör du ändå. Virrpanna."

"Vart tror du det här kommer leda?"
"Jag vet ärligt talat inte. Vet inte om jag vill veta ens."
"Varför står vi här och pratar? Vi har egentligen ingenting att säga varandra."

"Ha, står? Vi står inte. Vi sitter."
"Förlåt då, fru bitter och näsvis."

"Ibland blir jag så trött på dig. Så trött så att jag inte vet vart jag ska ta vägen."
"Och vad ska jag göra åt det?"

"Sluta ringa kanske. Sluta be mig om att jag ska hämta dig, om du så står vid vägens ände."
"Varför hämtar du mig då?"
"För att du ber mig."
"Du ska tala mig tillrätta? Så att jag ska bli vuxen en gång för alla? Bli en i mängden som alla är aktivister av något slag. Varför inte bli alkolist? Det är ju vanligt idag, både hemmafrualkolister, jobbalkolister och parkbänksalkolister. Eller varför inte knarkare? Skulle sitta fint nu såhär på gamla dar."
"Skärp dig. Alla är som tur var inte knarkare. Inte alkolister heller för den delen."
"Okej. Har du gått i Hökarängens centrum någongång? Mer än 50% är både knarkare och alkolister. Jag får aldrig en sittplats någonstans. De liksom klänger på varandra."
"Ge dig. Vad pratade vi om till en början?"
"Minns inte."

"Jo just det. Jag pratade med dig om att du inte kan göra som du vill, även om du vill det."
"Hur menar du att jag ska göra då?"
"Gör som alla andra vill att du gör! Hur svårt kan det vara? Knip käft. Det är du så duktig på, förutom när du skriver."
"Tack för rådet, hjärtat. Jag ska se vad jag kan göra. Kanske intresseklubben antecknar nu när vi ändå är igång och sitter så bekvämt. Vi sitter ju ändå på en bänk som inte blivit nedfläckad med öl och spya. Se, den är helt ny! Den glänser! Och så skönt jag sitter! Inga gropar efter cigarettfimpar någonstans."
"Du har så jävla dålig människosyn, vet du det? Du tycker inte synd om plankare även om du kallar dig feminist. Det måste vara något fel på dig! Sket räven kanske ut dig på en sten?"

/31 juli 2013.