Faktum är att jag inte är jag.
Jag blir allt tyngre, väger mer. Min andning är inte längre lika optimal. Jag vaggar fram och tillbaka över den snötäckta marken som inte längre är nedsölad av gud vet vad. Jag skimrar på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Jag skulle kunna kalla mig vacker om det inte vore för att mina jeans inte längre passar. Så mycket som jag väger just nu har jag aldrig vägt tidigare. Jag är inte längre den jag var förut.
Om bara några få månader kommer livet aldrig mer bli sig likt igen. Jag ser fram emot det med stor väntan, stor längtan och stor förtvivlan. Vem vet hur man gör? Jag vrider mig inte längre för att få fram några svar. Jag springer inte ifrån faktumet som snart står för tröskeln. Jag är mer än en, jag är två. Jag är ett levande bevis på kärlek. Varken mer eller mindre.
/28 januari 2013.
Om bara några få månader kommer livet aldrig mer bli sig likt igen. Jag ser fram emot det med stor väntan, stor längtan och stor förtvivlan. Vem vet hur man gör? Jag vrider mig inte längre för att få fram några svar. Jag springer inte ifrån faktumet som snart står för tröskeln. Jag är mer än en, jag är två. Jag är ett levande bevis på kärlek. Varken mer eller mindre.
/28 januari 2013.
Kommentarer
Trackback
