Det tredje brevet.
- Du har fått post. sa den andre och räckte fram ett blått kuvert.
Hennes namn var rött och stora bokstäver prydde framsidan.
- Tack! svarade hon och gick genast in på sitt rum som var alldeles för rosa för att det skulle anses som bra.
Kuvertet var svåröppnat då han tejpat tre stora tejpbitar i hopp om att det inte skulle falla isär.
Hans text var liten och täckt över båda sidorna. Hon blev alldeles till sig. Allt det som skrivits var för henne, till henne. En obegriplig tanke, tyckte hon när hon synade sida upp och sida ner. Han skrev så fint, den där som egentligen var blå och inte röd. Hon funderade hur det hela egentligen hade gått till och varför just de hade ramlat in i varandra. De hade ju lika gärna kunnat gått om varandra på stan. Inga sammanhang hade kunnat fått ihop dem, inte några som helst. Hon kände en värme vid hjärttrakten som hon inte känt tidigare, inte vetat om att den fanns. Det var ovant och hon höll ena handen som skydd över bröstet. För även om det var hur fint som helst, så gjorde det också ont.
Hennes leende blev allt bredare ju längre hon kom i texten. Han berörde, den där David. Han rörde runt och möblerade om. Han fick härja fritt, hur han ville. Hon hade redan stängt dörren, så ut kom han inte i första taget.
/1 mars 2012.
Hennes namn var rött och stora bokstäver prydde framsidan.
- Tack! svarade hon och gick genast in på sitt rum som var alldeles för rosa för att det skulle anses som bra.
Kuvertet var svåröppnat då han tejpat tre stora tejpbitar i hopp om att det inte skulle falla isär.
Hans text var liten och täckt över båda sidorna. Hon blev alldeles till sig. Allt det som skrivits var för henne, till henne. En obegriplig tanke, tyckte hon när hon synade sida upp och sida ner. Han skrev så fint, den där som egentligen var blå och inte röd. Hon funderade hur det hela egentligen hade gått till och varför just de hade ramlat in i varandra. De hade ju lika gärna kunnat gått om varandra på stan. Inga sammanhang hade kunnat fått ihop dem, inte några som helst. Hon kände en värme vid hjärttrakten som hon inte känt tidigare, inte vetat om att den fanns. Det var ovant och hon höll ena handen som skydd över bröstet. För även om det var hur fint som helst, så gjorde det också ont.
Hennes leende blev allt bredare ju längre hon kom i texten. Han berörde, den där David. Han rörde runt och möblerade om. Han fick härja fritt, hur han ville. Hon hade redan stängt dörren, så ut kom han inte i första taget.
/1 mars 2012.
Kommentarer
Trackback
