!MONSTERKABINETTET

Jag springer. Det fortaste jag kan. Ändå hinner hon ikapp. Hon ger sig inte. Inte alls. Jag är nära att krocka med både stenar och tallar, men gör det inte. Hon krockar inte med någonting. Hon är bara ursinnig. 

När hon får tag på mig vet jag precis vad hon tänker göra. Först och främst tänker hon sätta sig på mig, för att sedan klappa mig på huvudet. Efter det tänker hon slå mig rakt i bröstet, hårt. Så hårt att hjärtat vacklar till. När hon hör att mina hjärtslag blir färre slår hon ännu en gång, nu mer våldsamt. Jag försöker att skrika, men får bara fram ett gurglande ljud. Hon skrattar, tycker att det hela är fruktansvärt förträffligt. Hon tar tag i mina ben och rycker till. Hon knäcker dem, och hon gör det med ett leende på läpparna. Mina armar låter hon vara, de är redan trasiga. Till sist tar hon tag i mitt huvud och håller fast det likt ett skruvstäd. 

Hon vickar mitt huvud från sida till sida. Först långsamt och sedan ryckigare. Jag kommer att känna att någonting går sönder. Hon går genom märg och ben och vet om det. Jag känner att nåt bryts av. Det är min nacke som ger vika. Plötsligt ser jag världen ur en helt annan vinkel än den jag är van vid. Hon har vunnit. Jag förlorat. 

/22 mars 2012.