När du föll farmor så ramlade jag också.
Soffan är full av barn. Av oss. Vi som är släkt med varandra. Jag, mina bröder och min kusin Pontus. Vi sitter hemma hos farmor och det luktar kaffe och saft. Tvn är på och det är Nickelodeon som visas. Farmor står i köket. Hon fixar och donar, lagar mat. Tittar till oss då och då. Farmor håller ett extra öga på pojkarna, så att de inte skulle få för sig att hitta på hyss. Men det händer inte idag. Vi är rara och snälla och sitter stilla. Vi småpratar med varandra. Skrattar och skojar.
Plötsligt händer det något. Luften förändras. Det luktar inte längre kaffe och saft. Köket är oroväckande tyst. Vart är farmor någonstans? Vi reser oss från soffan. Delar på oss.
Ingen i sovrummet. Inte heller i lekrummet. Toaletten är tom. Hallen är tyst. Ingen farmor någonstans. I köket då? I köket pågår full aktivitet. Köket är oroligt. Köksluckorna öppnas och stängs, kylskåpsdörren likaså. Besticken i besticklådan rasslar. Maten puttrar fortfarande på spisen. Farmors hemmagjorda köttbullar med schy bränns vid. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, för farmor finns ingenstans. Mina bröder ropar, Pontus också. Det gör inte jag längre. Jag står paralyserad och tittar mot dörröppningen. För där står farmor och hon stirarr på mig.
Farmor Lizette är yngre än vad hon var för en liten stund sedan. Hennes hår är inte längre vitt, det är av den mörkbrunaste nyans. Hennes blå ögon ser mycket piggare ut än vad hennes äldre jag hade. Farmor stirrar på mig. Men hon säger inget.
/28 mars 2012.
Plötsligt händer det något. Luften förändras. Det luktar inte längre kaffe och saft. Köket är oroväckande tyst. Vart är farmor någonstans? Vi reser oss från soffan. Delar på oss.
Ingen i sovrummet. Inte heller i lekrummet. Toaletten är tom. Hallen är tyst. Ingen farmor någonstans. I köket då? I köket pågår full aktivitet. Köket är oroligt. Köksluckorna öppnas och stängs, kylskåpsdörren likaså. Besticken i besticklådan rasslar. Maten puttrar fortfarande på spisen. Farmors hemmagjorda köttbullar med schy bränns vid. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, för farmor finns ingenstans. Mina bröder ropar, Pontus också. Det gör inte jag längre. Jag står paralyserad och tittar mot dörröppningen. För där står farmor och hon stirarr på mig.
Farmor Lizette är yngre än vad hon var för en liten stund sedan. Hennes hår är inte längre vitt, det är av den mörkbrunaste nyans. Hennes blå ögon ser mycket piggare ut än vad hennes äldre jag hade. Farmor stirrar på mig. Men hon säger inget.
/28 mars 2012.
Kommentarer
Trackback
