!MONSTERKABINETTET

- En sak ska du veta om mig, och det är att jag alltid kommer att jobba.
- Är du helt säker på det?
- På vad?
- Att du inte vill mer med ditt liv?
- Nej, jag trivs såhär.
- Jaha.
- Så att så är det.
- Om du säger det så.

För sin inre syn ser hon honom i vit landstingsskjorta, virrandes omkring bland de välstrukna skjortornas land. Han skriker och river sig själv i håret. Han förbannar sig själv och har inte sett sig själv i en spegel på år och dagar. Han gömde den i garderoben ifall att. Han är totalt uttorkad, har inte fått i sig nåt vettigt att dricka på flera dagar. Endast ohälsosamma substanser som icke skall nämnas vid namn. Han tjuter och tar tag i en slips och rycker till. Den stackars karln ramlar och famlar tag i hans svettiga landstingsskjorta i ett försök att räta på sig. Slipsen misslyckas. Den galne, han i den vita långa skjortan rusar mot väggen och fastnar. Ett dovt stön skallrar de luftiga fönstrena ur balans. Hans kropp faller, faller, faller. Och det är inte pengar den faller i. Det är klister och jobbiga femtioöringar.

/1 mars 2012.