Det här är en kärleksförklaring, 3/10 1930 - 23/9 2010.
Hur jag än vrider och vänder på mig kommer du alltid finnas där bakom min rygg. Alltid redo att ta emot mig när jag faller. Jag fanns inte hos dig då du själv föll ned i det innersta. Dit vi alla ska. Ändå bestämde du dig för att jobba för mig på heltid som ängel. I september har du varit i tjänst i två år.
Jag kommer alltid att sakna dig, i vilken ålder jag än kommer att befinna mig i. Jag kommer att vända mig till dig, då jag själv inte har några svar. För hur skulle farmor ha tänkt? Jag förlorade dig där och då i det fysiska. Men jag vann också något helt annat. Något som sägs vara större än kött och blod. Jag vann tron på något efter detta.
Hur det än blir och hur jag än gör, kommer du finnas där för mig. Stötta mig, ge mig kraft och styrka. När jag själv inte orkar kämpa kommer du att säga "så farligt var det väl inte?" Du kommer att ge mig en knuff i ryggen i rätt riktning, och om det behövs kommer du utan tvekan dra mig upp i håret. Du kommer inte ge dig, för envis är du allt fortfarande.
Jag känner en inre trygghet som jag tidigare inte känt. Ett inre lugn som numera rusar runt i mitt blodomlopp. Jag är glad att just du blev min farmor. Jag är trygg i att du valt att bli min ängel. Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för att du gav mig lite av dig själv.
/28 mars 2012.
Jag kommer alltid att sakna dig, i vilken ålder jag än kommer att befinna mig i. Jag kommer att vända mig till dig, då jag själv inte har några svar. För hur skulle farmor ha tänkt? Jag förlorade dig där och då i det fysiska. Men jag vann också något helt annat. Något som sägs vara större än kött och blod. Jag vann tron på något efter detta.
Hur det än blir och hur jag än gör, kommer du finnas där för mig. Stötta mig, ge mig kraft och styrka. När jag själv inte orkar kämpa kommer du att säga "så farligt var det väl inte?" Du kommer att ge mig en knuff i ryggen i rätt riktning, och om det behövs kommer du utan tvekan dra mig upp i håret. Du kommer inte ge dig, för envis är du allt fortfarande.
Jag känner en inre trygghet som jag tidigare inte känt. Ett inre lugn som numera rusar runt i mitt blodomlopp. Jag är glad att just du blev min farmor. Jag är trygg i att du valt att bli min ängel. Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för att du gav mig lite av dig själv.
/28 mars 2012.
Kommentarer
Trackback
