Makt.

Min kropp dras till hans.
Den dras ned mot marken och jag kan inget göra än att bara följa med.
Följa med nedåt.
Han säger inget. Inte jag heller.
Det behövs inte.
Jag förstår likaväl ändå.

/10 januari 2012.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0