Nej, det var verkligen inte bra så.

- Var det bra så?
- Nej.
- Vad önskas mer?
- Jag vet inte riktigt om jag kan säga det.
- Varför sa du inte bara ja då?
- Du frågade ju om jag ville ha nåt mer. Och ja, det vill jag.
- Cigaretter, snus?
- Riktigt så enkelt är det inte.
- Då kan jag nog tyvärr inte hjälpa dig.
- Vem ska då göra det?
- Fråga inte mig. Jag är en sketen kassörska.
- Jag vill ha nåt som ingen kan ta på.
- Det bildas kö.
- Kö hit och kö dit.
- Tyvärr, jag kan inte hjälpa dig.
- Inte du heller.
- Nej. Jag är ledsen.
- Tror jag inte. Inte så att det gör ont. Du vet, sådär så att det svider i hjärtat.
- Nej, det kan jag väl inte påstå.
- Känslokall är du.
- Nej, VET DU VAD! Tack och hej med dig!
- Sådär säger du bara för att bli av med mig.
- Ja?
- Ha det riktigt jävla dåligt nu! Ta inte hand om din familj och skäll på varenda granne du kan tänkas möta. Skit i jobbet och börja knarka eller nåt istället. Fan, du som är utbildad och allt!
- Jag är inte psykolog om det var det du trodde.
- Inte? Jag som tyckte att du såg så sympatisk ut.

/4 februari 2012.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0