Götgatan berättar inga historier. Och om fru gata gör det så gör hon det bara för mig. Limited edition.

Jag går längs Götgatan då jag känner att hela jag väller ut likt en jävla jättetsunami. Det är något jag inte kan hejda, bara leva med. Så jag traskar vidare och låtsas som om ingenting har hänt, även om jag ligger lite överallt på både gator och torg. Över hela Södermalm finns jag i stora och små delar. Jag bestämmer mig att blunda för mina utspridda inälvor och börja vissla istället. Så jag visslar på "Här kommer Pippi Långstrump, tjolahej tjolahej, tjollahoppsansa." Det verkar lagom oskyldigt och osmakligt. That's good. That's fine. That's fucking perfect!

/25 april 2012.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0