Mina betongväggar kan icke rubbas.

Du har ditt rosa fluff,
Medans jag har mina betongväggar.

När du väljer balklänning och svingar dig
framför spegeln,
Försöker jag ta mig ut med hjälp av
mina söndertrasade fingrar.

Hos mig flödar inte alkoholen som
den så vackert gör hos dig,
För mig har vatten alltid varit tjockare än blod.

En tragisk tragedi finns inte plats i din
glittrande flärd av drömmar och hoppfullhet,
I mig den bosatt sig.

Du väljer och tror att det finns en speciell,
Som så rart väntar vid vägens ände,
Jag splittrar och krossar den illusionen
för jag vet att ingen väntar mig.

Jag ber dig,
Kära du,
Kom inte närmare än du
redan gjort.

För närmare än såhär kom du inte.

/12 november 2011.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0