!MONSTERKABINETTET

- Ser inte du mig?
- Varför skulle jag se dig, då du inte ser mig?
- Ser du vad jag begär?
- Vad är det du vill att jag ska se?
- Jag är naken, är du helt jävla blind?
- Det där är bara en kropp.
- Hur fan kan du säga så?
- Jag säger vad jag vill.
- Är du inte ens kapabel till att knulla längre?
- Vadå knulla, är du ute efter sex?
- Att älska. Jag vill älska.
- Älska med någon som kan älska då. Jag är inte förmögen till sådana känslor.
- Du var, erkänn, du var!
- Jag var möjligtvis, men inte nu längre.
- Du är en jävla man, visa vad du går för!
- Jag må vara en man. En ointresserad man. Flytta på dig!
- Du är ingen man!
- Om du säger det så.
- Men säg nåt då, din jävel!
- Jag vill inte ha dig i mitt område. Gå.
- Jag tänker inte gå förens du visat vad du går för. Inte innan dess.
- Jag ber dig. Gå.
- Visa då, visa vad du går för!
- Jag tänker inte visa dig nåt. Om du inte går nu har du ingenting att komma tillbaka till, hör du det?
- Älska med mig! Hur jävla svårt kan det vara? Visa att du är en man, du som säger att du är en. Visa vad din förbannade manlighet går ut på!
Så han gick fram till henne. Tog sina händer runt hennes nakna hals och vred till. Han ville ha tystheten. Nu ägde han äntligen den. Problemet var bara vart han skulle gömma kroppen. Det får jag ordna vid ett senare tillfälle, tänkte han och satte sig återigen i sin fotölj med sitt vinglas och sin tidning. Nu är det värsta över, sa han högt och förde glaset mot munnen.