Att meddela döva människor är som att dansa framför en blind.

Varför rörde du till
utan att städa?

Varför klev du in
utan att knacka på?

Varför lånade du mig
för att sedan lämna tillbaka mig,
då det var meningen att jag skulle bli din?

Varför gick du utan
att säga adjö?

Du lyste,
min finaste,
och nu är lyset släckt.

/9 september 2011.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0